Chris har ett mycket starkt band till sin farmor och hon till honom. När farmodern flyttas från lägenheten i hans eget hus till ett vårdhem så mår både Chris och hans älskade farmor dåligt. Men det finns en förklaring till varför den gamla kvinnan blir förflyttad, hon har alzheimers. Chris är dock fast besluten om att hälsa på sin farmor ofta. När han är hos henne så slipper han höra föräldrarnas tjat om skolan och läxor. Hos henne kan han vara sig själv. Sjukdomen gör dock att hon ibland kallar Chris för Peter, pappans namn. Hon brukar då också yra om "Chokladmånen" och "stackars Peter". Till slut bestämmer sig Chris för att ta reda på vad farmodern menar med detta. Resultatet blir helt annorlunda mot vad Chris hade tänkt sig.
En bok med mycket varm kärlek över generationsgränsen.//Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar