Förr eller senare exploderar jag

Förra sommaren läste jag en bok ("Var är Alaska") av John Green och jag föll pladask för hans språk, hans sätt att uttrycka sig och hur han fångade stämningar i en situation bara genom att använda språket. Jag älskar de som kan fånga mig med ord! Så, när jag blev tipsad om denna bok, "Förr eller senare exploderar jag", så brydde jag mig inte ens om att ta reda på vad den handlade om utan köpte hem den direkt.

När jag senare föreslog för mina bokklubbstjejer att vi skulle läsa den, då först började jag läsa vad den handlade om. Cancer! Unga med cancer dessutom! Hur skulle jag ta mig igenom det här?

Men, "Förr eller senare exploderar jag" överraskar mig återigen med det Greenska sättet att skriva på. Jag är berörd, otroligt berörd, men språket gör att jag inte riktigt säckar ihop utan gläds åt det sätt som huvudpersonerna, Hazel och Augustus, rör vid strängar i varandras liv. Det är tragiskt, ack så tragiskt, men det är också - tro't eller ej - underhållande. Det finns bihistorier som lyfter upp hela handlingen och återigen - John Green fångar mig.

Jag kan inte berätta mer om vad som händer än att boken handlar om Hazel, som lider av en obotbar form av cancer. Hon har inte gått i en "normal" skola på flera år och det är väl faktiskt inte många delar av hennes liv som kan kallas normala längre. Var och varannan vecka går hon på stödgruppsmöte, kanske mest för att hennes föräldrar vill att hon ska göra det. På en sådan träff möter hon en kväll Augustus, som inte längre är dödligt sjuk, men som ändå lider av sviterna efter sin cancer. Augustus är som ingen annan Hazel träffat och Augustus blir också precis den hon behöver i sitt liv. Deras kontakt blir det mest nödvändiga hon har. Kärlek? Vem vet...men måste det alltid handla om kärlek?

Det här är en bok som måste läsas! Läs den innan du ser filmen, som kommer på bio i juni.

/Ulrika